Det är mer än 7 månader sen nu
7 månader sen jag träffade dig för sista gången
7 månader sen jag sa hejdå och kramade om dig för sista gången.
Det känns som om tiden har stått still men ändå inte. Det känns som om det var igår jag träffade dig & sa hejdå.
Jag lovar att det var det svåraste jag har varit med om, att säga hejdå och veta att jag aldrig mer skulle få träffa dig, aldrig mer få se dig i hagen tillsammans med de andra hästarna. Aldrig mer få ge dig din mat och hö på kvällarna. Du var som en bästavän för mig.
Det gör sjukt ont att tänka på att jag aldrig, aldrig mer kommer att träffa dig, eller ens se dig. Det enda jag har kvar av dig är bilder, och massor utav minnen, jag kommer aldrig att glömma dig gumman. Våra minnen är något som man verkligen inte glömmer. Det jag minns mest är när du och jag var på hoppfältet, det var mycket snö ute då och du tyckte det var så jävla kul att galoppera i snön, det var den första gången jag ramlade av dig. Du skenade och jag typ slängde mig av, det är något jag aldrig glömmer gumman.
Jag hoppas att du har det bra där du är nu & att du inte har ont längre.
Den 20:e mars 2009 var verkligen den värsta dagen i mitt liv. En av mina bästavänner försvann.
Jag skiter i om någon tycker att jag är dum i huvudet för att jag skriver att en häst är en bästavän. Men det är just det dom är, en bästavän.
Du fick ta ditt sista andetag
& Du fick se ljuset för sista gången
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar